Hoppa till innehållet

Sida:Cervantes Don Quijote (Lidforss) 1905 Förra delens förra hälft.djvu/23

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

utan mellan Karl den Store af Frankrike och och den spanske konungen Alfons den Kyske. Bernardo skall hafva varit den senares systerson.

6 Att en riddare till följd af mannamod och kraft blir kejsare af Konstantinopel eller Trapezunt, är en i riddareromanerna mycket vanlig sak.</ref>

7 Gonellas häst. Denne Gonella var ett slags gyckelmakare eller hofnarr hos hertig Borso af Ferrara (1450—71), och om honom berättas många lustiga drag, i hvilka äfven hans häst emellanåt spelar en roll.

8 Rocinante af rocin arbetshäst, krake, och ántes förut eller framför; således antingen: förut arbetshäst, eller ock: framför, förmer än alla hästar.</ref>

9 Don Quijote. Ordet don, utveckladt af det lat. dominus, begagnades i äldre tider likasom vårt svenska herre, endast för riddare och adelsmän, men användes nu för tiden om och till hvarje mansperson, vore det så en tiggare. Det förbindes alltid med dopnamnet, medan däremot det likbetydande señor sättes framför släktnamnet eller framför don, om båda nämnas. Således: Don Cayetano eller señor Vidal eller, mera ceremoniöst, señor Don Cayetano Vidal, men icke Don Vidal, Don Castelar, Don Cánovas o. d., hvilket enligt spanskt bruk är alldeles orimligt. Vanligtvis skrifves i stället för don blott D., t. ex. D. Quijote.





ANDRA KAPITLET.

Som handlar om den sinnrike D. Quijotes första utfärd från sin hemort.

När så dessa förberedelser vidtagits, ville han icke töfva längre med att sätta sitt beslut i verket och påskyndades därtill af tanken på den förlust, som han ansåg sitt dröjsmål vålla världen, eftersom där fanns så mycket förtryck att afskaffa, vrånghet att rätta, orättvisa att godtgöra, missbruk att afhjälpa och plikter att uppfylla. Utan att underrätta någon om sin afsikt och utan att någon såg honom, väpnade han sig således i hela sin rustning en morgon före dagningen, — det var en af de hetaste dagarne i juli, — satte sig upp på Rocinante med sin illa hopkomna hjälm på hufvudet, trädde skölden på armen, fattade lansen och red genom en bakport på gården ut på fältet, ytterst glad och belåten att se, huru lätt det gick att begynna förverkligandet af hans önskan. Men knappt såg han sig ute i det fria, när han greps af en så förfärlig tanke,