handen, när hon gick ut. Han hade sålunda på sätt och vis samma ställning som pagen i Frankrike; dock var han vanligtvis äldre och behöfde ej vara af adel. Han kallades escudero (egentligen = väpnare), och till denna liksom till sekreterarebefattningen togos mest personer från Biskayva, så att till och med en samtida författare skrifver: »hvem som säger sekreterare säger biskayer». Det har således sin goda grund, att här en biskayer uppträder.
7 Biskayern missförstår ordet caballero, som i D. Quijotes mun naturligtvis endast betydde riddare, men som därjämte äfven kan betyda gentleman, bildad och belefvad person i allmänhet. — »Att släpa katten till vattnet» är ett ordspråk för att beteckna en nästan oöfvervinnelig svårighet; i sin ilska förtalar sig nu också biskayern och vänder ordspråket bakfram.
8 Det skall du blifva varse, sad’ Agráges. Denne Agráges, en frände och vän till Amadis af Gallien, var en kallblodig och tapper riddare, som i striden vid fiendernas utmaningar och stora ord alltid använde detta talesätt, hvilket upptogs af många riddare och på Cervantes’ tid var allmänt brukligt.
NIONDE KAPITLET.
Där den förfärliga kampen mellan den tappre biskayern och den dråplige manchanaren afslutas.
I första boken af denna historia lämnade vi den manhaftige biskayern och den namnkunnige riddaren med dragna svärd i högsta hugg, för att gifva hvar sitt ursinniga dråpslag, så att, om dessa råkat riktigt, skulle de åtminstone hafva skurits och klufvits itu ofvanifrån och ned och fallit i sär som ett öppnadt granatäpple. I detta ögonblick, då utgången var så oviss, upphörde den angenäma historien och stannade vid ett blott fragment, utan att dess författare gaf oss någon underrättelse om, hvar det felande stode till finnandes.
Denna förargliga omständighet gjorde mig rätt missmodig, och det nöje jag erfor af det lilla jag läst förvandlades till missnöje vid tanken på, huru svårt det artade sig att få reda på det myckna, som enligt mitt förmenande fattades i den intressanta berättelsen. Det tycktes mig omöjligt och stridande mot all god plägsed, att en så förträfflig riddare icke skulle
