Den här sidan har korrekturlästs
81
Om kärlek artighet kan föda,
förmildra då din stränga röst,
alt ej mitt hjärta må förblöda
förutan både hopp och tröst.
förmildra då din stränga röst,
alt ej mitt hjärta må förblöda
förutan både hopp och tröst.
Om att dig trogna tjänster visa
ett medel att dig röra är,
skall jag till slut mig lycklig prisa,
ty jag ej skyr ett kärt besvär.
ett medel att dig röra är,
skall jag till slut mig lycklig prisa,
ty jag ej skyr ett kärt besvär.
Du sett mig, för att dig behaga,
— ack det min önskan alltid var —
på måndag än den rocken draga,
som förr hvar söndag blott jag bar.
— ack det min önskan alltid var —
på måndag än den rocken draga,
som förr hvar söndag blott jag bar.
Man trott hos könet framgång finna,
då man sig visat kär och grann:
hvad bör då jag hos dig ej vinna?
ty du mig alltid putsad fann.
då man sig visat kär och grann:
hvad bör då jag hos dig ej vinna?
ty du mig alltid putsad fann.
För din skull dans jag öfvergifvit,
jag sjunger, spelar ej en gång,
och förr knappt tuppen vaken blifvit,
än jag har väckt dig med min säng.
jag sjunger, spelar ej en gång,
och förr knappt tuppen vaken blifvit,
än jag har väckt dig med min säng.
Din skönhet förr jag högt berömde,
det var en obetänksamhet;
jag andra flickors afund glömde,
som därvid gjorde mig förtret.
det var en obetänksamhet;
jag andra flickors afund glömde,
som därvid gjorde mig förtret.
Jag prisade dig här om dagen;
Teresa Berrocal då skrek:
»Du på din ängel blir bedragen,
hon är en apa blott! Hvad svek!
Teresa Berrocal då skrek:
»Du på din ängel blir bedragen,
hon är en apa blott! Hvad svek!
»Allt konstladt prål hon sammanbinder:
pris vare hennes lösa hår
och sminket uppå hennes kinder
att narrars kärlekssuck hon får!»
pris vare hennes lösa hår
och sminket uppå hennes kinder
att narrars kärlekssuck hon får!»
Jag skrek: Du ljuger! — Hon förtretad
sin klagan för en frände bar;
han anföll mig, af hämnden retad,
men stryk till lön han hemåt bar.
sin klagan för en frände bar;
han anföll mig, af hämnden retad,
men stryk till lön han hemåt bar.
Ett lågt begär mig icke leder
att blott din ynnest njuta få;
ren är min böjelse, med heder
jag i din famn vill målet nå.
att blott din ynnest njuta få;
ren är min böjelse, med heder
jag i din famn vill målet nå.
Don Quijote. I. 1.6
