ädle junker, att den kärfva och värdelösa läsningen af riddareböcker utträttat så mycket med eder, att den förvridit ert förstånd till den grad att ni tror eder var förtrollad med mera dylikt, som är så långt ifrån att vara sant som lögnen själf är från sanningen? Och huru är det möjligt att en förståndig människa kan förmå sig att tro att i världen har funnits denna oändlighet af Amadiser och denna skock af så många berömda riddare, så många kejsare af Trapezunt, så mången Felixmarte af Hyrkanien, så många ypperliga hästar, så mången kringirrande fröken, så många ormar, så många drakar, så många jättar, så många oerhörda äfventyr, så många slags förtrollningar, så många strider, så många ursinniga sammandrabbningar, så mycken prakt i kläder, så många förälskade prinsessor, så många vapendragare som varda grefvar, så många kvicka dvärgar, så många kärleksbref, så mycken kurtis, så många dråpliga kvinnor och, kort sagdt, så många och så orimliga händelser som riddareböckerna innehålla? För egen del må jag säga att, när jag läser dem, så länge jag kan låta bli att tänka på att alltsammans är lögn och lättfärdighet, roa de mig i någon mån; men så fort jag besinnar hvad de egentligen äro, slänger jag den bästa af dem i väggen, ja, jag skulle till och med kasta dem på elden, om en sådan funnes tillhands eller i närheten, såsom väl förtjänta af ett sådant straff, emedan de äro falska och bedrägliga samt framställa sakerna på ett sätt som strider mot naturens vanliga ordning, och såsom stiftare af nya läror och nytt lefnadssätt, och såsom de där föranleda den okunniga hopen att tro och hålla för sannfärdiga alla de dumheter de innehålla. Ja, så dristiga äro de att de drista förvirra förståndet för kloka och ädla män af god familj, såsom det väl märkes på det de åstadkommit med Ers Nåd, då de bragt eder därhän att det är nödvändigt att inspärra er i en bur och forsla er på en oxvagn, såsom man för ett lejon eller en tiger från det ena stället till det andra för att förevisa dem och förtjäna pengar på dem. Seså, herr D. Quijote, haf förbarmande med er själf, återvänd till förnuftets sköte och lär att rätt bruka det rika förstånd himlen behagat skänka eder genom att använda edra lyckliga gåfvor på annan läsning, som kan lända ert samvete till gagn och er ära till förökelse. Och om ni ändå, drifven af er medfödda lust, vill läsa idrotts- och riddareböcker, så lis Domareboken i den Heliga skrift, ty där skall ni finna storslagna händelser, som verkligen tilldragit sig, och bedrifter lika sannfärdiga som hjältemodiga. Lusitanien hade en
