302
och han förde en berömlig regering (672—680), tills han på förrädiskt sätt afsattes genom en sammansvärjning af adeln.
5 Läsaren torde erinra sig från sid. 175, 176 i delen I. 2, att »man ej visste hvad som blifvit af konung Rodrigo» efter slaget vid Jeréz ehuru det troliga är att han drunknat i Guadalete. Här var alltså ett ypperligt tillfälle för folkfantasien att fylla i hvad som brast i verklig kunskap, och detta skedde på följande vis. På sin flykt efter slaget kommer Rodrigo, ensam och förtviflad, till en herde, som, efter att hafva vederkvickt honom med litet bröd och en skifva fläsk, visar honom till en eremit, den enda mänskliga varelsen i denna ödemark. För honom biktar sig Rodrigo, och eremiten anropar därefter Gud, att denne måtte för honom uppenbara den bot som borde åläggas den fallne konungen hvilken genom sina synder vållat icke blott sin egen, utan äfven hela landets undergång. Eremiten bönhördes, och uppenbarelsen innehöll att Rodrigo skulle kastas i en grop tillsammans med en lefvande huggorm. Så skedde, men, när eremiten på tredje dagen kom för att spörja efter konungens befinnande, var denne ännu oskadd; först när han nästa gång återkom, hördes Rodrigo jämra sig i ordalag, hvilka, om än ej bokstafligen lika, dock innebära samma mening som här anföres i texten. De är omöjligt att afgöra, huruvida Cervantes’ minne svikit honom eller om han verkligen känt till en annan, nu förlorad, romans med något olika lydelse.
6 Originalet har: empuñará el gobierno, que con otro de tres altos lo deseche. Som den sakförståndige lätt inser, kan stället tolkas och har äfven tolkats på annat sätt; det är dock knappt värdt att här ingå på närmare diskussion af saken, som i själfva verket är tämligen obetydlig.
7 Sancho yttrar: los buenos tendrán conmigo mano y concavidad, y los malos ni pié ní entrada. Hvad han nu menar med sitt concavidad är ej godt att säga; endast så mycket synes klart, att han på ett eller annat sätt förtalat sig. Han kan t. ex. hafva velat säga condignidad, som då skulle betyda ett bemötande efter förtjänst; men af Sancho eller, rättare sagdt, af Cervantes, när han lägger Sancho orden i munnen, kan man vänta allt, och det synes mig därför ej omöjligt, att Sancho halft omedvetet fått på tungan det nämnda ordet med dess egen betydelse och att han dermed menat (i sammanhang med det föregående mano) handens hålighet, d. v. s. insidan af handen, som man håller fram för att bjuda någonting som ligger där; men äfven för att — taga emot hvad som lägges dit. Detta är ett nytt förslag till tolkning, och jag kan ej neka, att det synes mig till en viss grad lockande; i alla händelser har det åtminstone lika mycket för sig som den gamla vanliga öfversättningen: hand och hjärta, zugänglich und bei der Hand, m. m. hvilket helt enkelt är gripet ur luften och uppgjordt på fri hand, utan ringaste stöd af ordets verkliga betydelse.
8 Sancho blir här af hertiginnan utsatt för samma slags fina drift, som han själf icke långt förut hade tillåtit sig med afseende på sin herre, när han bekände de förespeglingar med hvilka han narrat denne.
9 Det spanska uttrycket är: sobre ello morena! Men det sistnämnda ordet betyder antingen en mörkhyllt kvinna (en brunett) eller en brun limpa, och ingendera betydelsen passar här. Det kan därför hända
