48
omständigheter tillika med den lifvande förhoppningen att kanske en gång till finna hundra guldmynt liksom dem, jag redan gifvit ut; ehuru det bedröfvar mig att behöfva skiljas från dig och barnen. Och, om det behagade Gud att gifva mig mitt brödstycke utan att jag behöfde gå ur huset och väta ned fötterna på mig och släpa mig omkring öfver stock och sten och på korsvägar, — och det skulle icke kosta Gud något att gifva mig det, ty han behöfde bara vilja det, — då skulle, som ju tydligt är, min glädje äga vida mera varaktighet och ett helt annat värde, ty nu blandas den med sorgen öfver att nödgas lämna dig. Och därför sade jag med fullt skäl att, om Gud så ville, jag skulle fröjda mig att jag icke vore glad.»
— »Hör, Sancho, genmälde Teresa, sedan I gjort er till lem i en vandrande riddare, talar I så förblommeradt att ingen förstår er.»
— »Det är tillräckligt om Gud förstår mig, hustru, svarade Sancho; Han är den som allt förstår. Härvid låta vi det bero, och märk nu väl, min skatt, att det åligger er att under de närmaste tre dagarna förpläga grållen väl, så att han blir duglig till krigstjänst. Gif honom dubbelt så mycket foder som vanligt om dagen, gör i ordning sadeln och den öfriga utrustningen, ty vi fara inte på bröllop, utan ut på resa genom världen, och komma att slåss med jättar, drakar och vidunder, och att höra hväsande och rytande, tjut och vrålande; och likväl vore allt detta blott som kalasmat, om vi ej finge att göra med yangüeser och förtrollade morer.»
— »Jag tror nog, min gubbe, genmälde Teresa, att de vandrande vapendragarna inte äta sitt bröd för intet, och därför vill jag beständigt bedja Vår Herre att han snart måtte frälsa er från ett dylikt olycksöde.»
— »Jag säger er, hustru, svarade Sancho, om jag icke tänkte bli ståthållare på en ö inom ganska kort tid, så ville jag falla ned stendöd på stället.»
— »Säg inte så, min gubbe, sade Teresa; en höna får lefva, äfven om hon har pippen. Blif I bara också vid lif, och må hin ta alla ståthållarskap på jorden. Utan stäthållarskap har I kommit ur moderlifvet, utan ståthållarskap har I lefvat tills nu, och utan ståthållarskap skall I gå eller bäras till grafven, när det Gud så behagar. Af sådana människor som lefva utan ståthållarskap finns det fullt upp i världen, och de äro icke desto mindre vid lif och räknas med bland de andra. Hunger är den bista krydda i världen, och, om
