Hoppa till innehållet

Sida:Cervantes Don Quijote (Lidforss) 1905 Senare delens förra hälft.djvu/65

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
61


SJUNDE KAPITLET.

Om samtalet mellan Don Quijote och hans vapendragare, jämte andra högst viktiga tilldragelser.

Knappt hade hushållerskan märkt att Sancho Panza stängde sig inne med hennes husbonde, förrän det också blef tydligt för henne hvad de hade att afhandla med hvarandra; hon anade att följden af denna rådplägning skulle blifva beslutet om en tredje utfärd, tog bekymrad och nedstämd sin slöja samt uppsökte doktor Simson Carrasco, emedan hon förmodade att, som han hade godt munläder och var en splitterny vän till hennes husbonde, han skulle kunna öfvertala honom att afstå från ett så dåraktigt förehafvande. Hon fann honom spatserande omkring på den inre gården af sitt hus, och, så snart hon fick syn på honom, kastade hon sig för hans fötter under det hon svettades af ångest. När Carrasco såg hos henne sådana tecken till smärta, ja till och med förskräckelse, frågade han: »Hvad skall detta betyda, jungfru hushållerska? Hvad har ni råkat ut för, eftersom ni ser ut som om ert hjärta ville hoppa ur kroppen på er?»

— »Det är ingenting, käre herr Simson, annat än att nu lider det för min husbonde till att skiljas hädan, ja, det gör det visst det.»

— »Och huru så då? frågade Simson; det har väl icke tagit vid honom något, så att han ligger på sitt yttersta?»

— »Nej, inte lider det för honom på det sättet, svarade hon, utan så att han tänker skiljas hädan och ge sig af genom sin galenskaps port; jag menar, min hjärtans herr kandidat! att han ännu en gång ämnar begifva sig åstad, det blir nu för tredje gången, för att uppsöka någonting som han kallar sin lycka, fastän jag begriper då inte hur han kan kalla det så. Första gången fördes han tillbaka hem till oss liggande tvärs öfver en åsna och alldeles mörbultad af stryk som han fått; den andra gången kom han hit på en oxvagn, inspärrad i en bur, där han låg och trodde att han var förtrollad, och då kom den stackaren hem i ett sådant tillstånd att hans köttsliga mor inte skulle ha känt igen honom, afmagrad, gulblek och med ögonen insjunkna ända in i allra innersta rummen i