CHEFEN FRU INGEBORG
Där har vi det! tänkte fru Ingeborg. Det är någon gammal bekant. Jag visste, att jag sett honom förr.
Upptäckten lugnade henne fullständigt. Det fanns inte längre någonting egendomligt vare sig i hans efterhängsenhet eller i det särskilt beklämmande intryck han gjorde på henne. Båda delarna hade sin naturliga förklaring i en gammal bekantskap, som hos henne väckte orediga hågkomster och hos honom hopp om riklig allmosa. När en händelse, som verkat besynnerlig och oförklarlig, plötsligt får sin allt annat än övernaturliga förklaring, drar man en lättnadens suck och slår sig till ro i det vardagliga. Händelsen placeras bland de likgiltiga. Den anses betydelselös. Kanske tar man därutinnan miste.
PASTOR PRIMARIUS’ DOTTER
Tiggaren sa:
Jag var förste man hos Balzars. Frun minns mig nog, för det var jag, som stavade mitt namn med z.
Han kunde ha anfört bättre grund för rätten att vara ihågkommen, Det var han, som skaffat henne plats hos Balzars. Men han föredrog att påminna om namnet, ty på den tiden hade det varit någonting nytt och påhittigt att så där med ett penndrag nobilisera sitt enkla son- namn. Det var ett lyckligt fynd, och eftersom det var det enda lyckliga fyndet i hans liv, kunde han inte tro att annat folk lättsinnigt glömt det. Han misstog sig inte. Fru Balzar mindes, att det funnits en Larsson med z, men hon mindes inte att han skaffat henne platsen. Så här hade det gått till:
Hon hade kommit in i butiken, sorgklädd. Alla kände henne, eftersom hon var kund, om också inte någon stor
126
