Sida:Chefen fru Ingeborg 1952.djvu/129

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs

kund. Dessutom var hon dotter till en på sin tid mycket välkänd man, pastor primarius Höök. Det var efter fadern hon bar sorgdräkten, förfärdigad hos Balzars, och hennes förödmjukande ärende var att begära uppskov med betalningen. Så snart hon lyckats skaffa sig en plats, skulle hon göra rätt för sig. Herr Balzar, älskvärd mot alla kvinnor, i synnerhet de vackra, bedyrade med faderlig hjärtlighet att inte ens ett tioårigt uppskov skulle oroa honom, när det gällde en sådan kund. Kanske var denna hjärtlighet i en pinsam stund första upphovet till hennes tillgivenhet för herr Balzar. Hon tackade och gick mot dörren, följd av den artige chefen. Här stannade hon och sa plötsligt — som om det just fallit henne in —: Inte har väl herr Balzar något arbete åt mig? Tanken att en dotter till pastor primarius ville bli modist både roade och chockerade modehandlaren. Han log vänligt, men skakade samtidigt kraftigt på huvudet. Ödmjuk som en hjälpsökande fortsatte flickan : Jag tar vad arbete som helst, jag ska gärna städa lokalerna —

Herr Balzar kände sig upprörd över denna ogrannlagenhet. Man befann sig bland kunder och expediter och här stod en flicka av bästa familj och formligen tiggde. Det är det värsta med fattigdomen, att den även hos väluppfostrade personer avtrubbar känslan för det passande. Man kan beundra och hålla av en fattig vän, men man skall aldrig lita på hans takt. Herr Balzar rynkade pannan och förklarade med bestämdhet att han inte hade något arbete för henne. Då ingrep Larzon. Man hade just annonserat efter extrahjälp. Varför inte ta fröken Höök på prov? Överrumplad av sin förste man, klämd mellan sköldarna, gav herr Balzar sitt samtycke. Den blivande chefen gjorde sitt inträde i firman tack vare herr Larzons ingripande. Och tiggaren sa:


127