CHEFEN FRU INGEBORG
bland fågel och harpaltar utan att avfyra ett skott. Den erotiska njutningen är för libertinen någonting ”förnuftigt”, varmed han tror sig kunna förklara den oförnuftiga driften att irra omkring utan mål. Den moraliskt eller hygieniskt samvetsömme tror sig också i blodets oro finna en frestelse, ett begär efter famntag. Genom en lång, ansträngande vandring söker han bekämpa sin lusta. I själva verket tillfredsställer han lustan och skulle inte göra sig så stora skrupler, om han kände dess väsende. Andra åter, som inte kunna eller vilja se ett erotiskt inslag i vandringslusten, söka alldeles ovidkommande förevändningar: huvudvärk, sömnlöshet, bristande matlust, förstoppning, kärlek till naturen, vetenskapliga intressen av samma art som herr Anderssons myrstudier. Huvudsaken är att den rena oförnuftiga driften förvandlas eller förklädes till den treenighet av drift, tanke och vilja som bör vara motor i varje civiliserad människas handlingar.
Fru Balzars förevändning var av ett annat slag. Herr Anderssons orakelmässiga uttalanden hade övertygat henne om att förhållandet mellan Suzanne och fästmannen hotades av en olycka, som sannolikt inte kunde vara någonting annat än en förment eller verklig otrohet från fästmannens sida. Hon beslöt att taga reda på saken och om möjligt reda upp den. Samma dag mötte hon på hemväg från kontoret ånyo Louis och en av Julias flickor. Ni ska få se att det är hon! tänkte fru Ingeborg. Den omständigheten, att hon själv umgicks med endast ett fåtal personer, gjorde henne benägen att underskatta antalet av fästmannens frestelser. Man hälsade i förbigående. Fästmannen log sitt mest förvridna leende, flickan rodnade! Se där! Att fästmannens leende i nio fall på tio var förvridet och att smålandstösen rodnade vid varje hälsning ströks ut som oväsentligheter. Det onda
