Sida:Chefen fru Ingeborg 1952.djvu/286

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs

CHEFEN FRU INGEBORG

digert. De pinsamma ungdomsminnena bragte hennes sinne ur jämvikt. Hennes skräck vid branden mångdubblades därför att hon själv bar en stor del av ansvaret. Nu är hon alltså starkt förvirrad — vet inte hur allt det här har kommit sig — erfar en för henne ovanlig och oroande känsla av hjälplöshet — trevar efter stöd. Då glider fästmannen på allvar in i händelsen. På cirkus kan man få se en person i lakejlivré förrätta obetydliga sysslor för att plötsligt i nästa nummer uppträda som den färgskimrande hjälten i ett djärvt vågstycke. Någonting liknande här. Fästmannen, som dittills levat på nåder, blev plötsligt en huvudperson, han blev hennes stöd, försvarade henne mot sonen, räddade henne från det pinsamma länsmansförhöret, visade henne sina vackraste, gladaste, mest smekande egenskaper, helt enkelt därför att han såg hennes djupa nedslagenhet. Därpå en kort period, vars händelser minnet blott bitvis kontrollerar: en månad eller kanske blott en vecka eller spridda dagar av extatisk glädje, frihetskänsla, ömhet, trots. Därpå dagen då hon och fästmannen komma arm i arm uppför gårdsplanen och då Suzanne sitter på trappan, stirrar framför sig, ler föraktfullt, reser sig och går in utan att besvara deras tilltal. Därpå den stadigt växande skräcken och undran vad de tänka, vad de tro, ”de andra”. Därpå tanken, som inte får tänkas. Tanken som ständigt måste undanträngas av andra tankar — lika gott om kloka eller dåraktiga.

Vad hade hänt? Ingenting som kunde kallas en olycka. En massa omständigheter hade åstadkommit förslappning — förslappningen förvirring — förvirringen förargelse. Den kloka fru Balzar förblev den kloka fru Balzar. Kärleken står under förnuftets och viljans kontroll. Genom överraskningen kan den för någon tid göra sig till allenarådande tyrann och ropar då som andra tyranner: Min makt

284