Sida:Childe Harolds pilgrimsfärd 1832.djvu/109

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs

( 97 )

Mångt präktigt hvalf än stolt i sitt förfall,
Se ned på denna dal af rankans löfskjul;
Ett fattas blott på denna Rhenens strand:
Din sköna hand, i min att ljufligt slutas.

3.

”Jag sänder liljor, som mig gåfvos här;
Fastän jag vet väl, att de måste vissna
Långt förr'n de kunna röras af din hand
Men du! försmå dem ej fastän förfallna;
Ty endast derföre jag älskat dem,
Att af din blick en dag de skulle mötas,
Måhända draga då din själ till min;
Och medan i din åsyn de förtråna,
Påminna att de sändts från Rhenens strand,
Som gåfvor från mitt hjerta till ditt hjerta.

4.

”Stolt flyter flodens våg, beströdd med skum,
Förtjusaren af dessa ljufva bygder;
Vid hvar af tusen vändningar står fram
För ögat ny, behagligt vexlad skönhet.
Hvar anspråksfull sin önskan gränsa kan
Dervid, i denna trakt att lifvet njuta.
Och funnes ej en fläck på jordens rund,
Så kär för mig, så gynnad af naturen,
Om , älskade! ditt öga dela feck
Med mig den ljufva syn af Rhenens stränder."


7