( 96 )
LV.
Så säges: att det gafs ett bröst, så huldt,
Som af ett band mer starkt, vid hans var fästadt,
Än sjelfva kyrkans; utan sådan helgd,
Var denna kärlek ren, och ej fördoldes.
Af dödlig fiendskap, den motstod prof,
Lugn, ofördelad och än mer befästad
Af farans hot, den qvinnan fruktar mest,
Så fast var denna; och från fjerran stränder,
Till älskadt hjerta, hans en sådan helsning sändt.
1.
"Med fäste krönta klippan Drachenfels 8
Ser ned med hot, på vida krökta Rhenen,
Hvars bröst är svälldt af rik och mäktig våg,
Som mellan stränder far, der drufvan växer.
Och kullarna med trän i snöhvit blom,
Och fält som lofva ömnigt korn och vinskörd,
Och spridda städer höjda här och der,
Med hvita murar, glindrande mot solen:
All sådan herrlighet jag skulle se,
Med dubbel fröjd, om du stod vid min sida.
2.
”Och byggdens döttrar der med ögon blå,
Och trinda händerna, som blomster bjuda,
Gå leende på detta paradis;
Och uppå höjden, torn från Riddartiden,
Bland gröna löfven höja grånad mur,
Och mången klippa lutande och mörknad,
