CHILDE HAROLDS Pilgrimsfärd.
I. SÅNGEN.
I.
O du, i Hellas trodd af himmelsk Börd,
Af Skalden skapad eller diktad Sångmö!
Då du för tidens lyror ofta blygts,
Jag från ditt helga berg, ej vill dig kalla.
Fast vid din vidtberömda källas brädd,
Jag gått, och suckat öfver glömda Delphi,1
Der, utom svaga böljan, allt är tyst;
Ej må min röst de trötta nio väcka,
Att höja med sin glans, min låga enkla sång.
II.
En yngling fordom dvalts på Albions ö,
Som aldrig nöje fann på dygdens vägar.
I skändligt sus, han slösade sin dag,
Och nattens tystnad bröt med glädjens högljud.
En oblyg sälle han i sanning var,
Blott på lättfärdig fröjd, tyvärr, begifven;
Af allt på jorden, han blott fann behag,
I frillors gunst och vällustfulla samqväm,
Bland tappra drinkare af högt och lägre stånd.
