Sida:Childe Harolds pilgrimsfärd 1832.djvu/133

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

( 121 )

färg, att Förf. ej sett den sådan på något vatten, salt eller friskt, utom på Medelhavet och Archipelagen.


Ibid. Huru en sjö kan sägas kyssa bort skriket af en flod, som utgår derifrån, är svårt att utreda. Men liknelsen går här framom sitt föremål; och det är modren, ej sjön som kysser.

Öfvers. not.

16) St. LXXX. Har afseende på Rousseaus passion för Grefvinnan d'Hondetot, som han omtalar i sina Confessioner.

17) St. XCI. Det bör ej förgätas, att den kristna Religionens gudomlige stiftare uttalade sina vackraste och mest rörande lärdomar, ej i Templet, men på berg. Demosthenes talade till det församlade folket, Cicero i forum, begge i fria luften, m. m.

18) St. XCII. Åskvädret, som här beskrifves, föreföll d. 13 Junii 1816. Förf. har, bland Chimaris Acrocerauniska berg, sett sådana, mer förfärliga, men ej så vackra.

19) St. XCIV. Se Rousseaus Heloisa 4:del, 17:de br.

20) St. CV. Gibbon och Voltaire.

Ibid. Gibbon var en författare af stor förtjenst. Jemförelsen i det hela med Voltaire, torde dock bevisa någon förkärlek för landsmän.

Öfvers. not.

21) St. CXIV. La Rochefoucalult påstår att då menniskor träffas af olyckor, finnes alltid något deri som fägnar deras bästa vänner.

Ibid. La Rochefoucault går här längre än Lord Byron i elak tanke om menniskor.

Öfvers. not.