( 125 )
X.
Mitt namn från templet der de dödas mull
Af folken heder njuter — må det vara —
Och lagren på en högre hjessa ses.
Spartanens grafskrift då min vård må pryda:
”Mång värdigare son har Sparta födt.” 5
Jag sympathi ej söker, ej behöfver.
Jag törnen skördat af det samma träd,
Jag plantat — de mig stungit — och jag blöder.
Jag borde känt hvad frukt af sådant frö kan gro.
XI.
Förlorad brudgum sörjer Adrias haf,
Och årligt bröllop icke mer skall firas.
Ej vårdad mer, förmurknar Bucentaur'n,
Allt från dess enkestånd, en aflagd prydnad.
Sankt Mark än ser sitt lejon 6 der det stod;
Det står, men gäckadt som ett multnadt välde,
På samma torg, der Kejsarn ödmjuk bad,
Den tid, Monarkerne med afund sågo
Som Drottning denna stad, i håfvor främst af allt.
XII.
Här Suabern 7 bad; nu Österrikarn styr.
Nu trampar Kejsare, der Kejsarn knäböjt.
Till län ha riken fallit, kedjor sträckts
Utöfver kungastäder. Folkslag smultit
Från maktens högsta spets, se'n lyckans Sol
Dem lyst en stund; de nu i djupet vältras
Liksom Lavin, från bergets bälte löst.
O Dandolo! 8 om du en timma uppstått,
Som nittioårig, blind, eröfrande Bysantz!
