( 168 )
CXXXIX.
Här hördes fordom fikna folkens gny,
I sorl af ömkan eller bifalls dånet,
Då man var dödad af hans like, man;
Och hvarför dödad? Jo blott af den orsak,
Att sådan lag på blodig Circus gällt,
Och kejserliga nöjet. — Hvarför icke?
Är det ej lika, hvar, till maskars gagn,
Vi dö på stridsfällt eller fäktarbana?
Allt skådeplatser, der den spelande förgås.
CXL.
Jag här framför mig, ser Gladiatorn 58 sträckt,
På handen stödd — Hans mannablick ej vägrar
Att dö; han stolt, besegrar dödens qval,
Och mer och mer, hans fällda hjessa sjunker.
Nu från hans sida flyter minskadt blod,
Ur röda sårets gap, i tunga droppar,
Likt dem som först af åskmoln gjutas. Nu
Arenan svindlar för hans syn. Han slocknar,
Vid grymma rop, till pris för uslingen som vann.
CXLI.
Han hörde det, men gaf ej akt — hans blick
Med hjertat var, och det, från stället fjerran;
Han sörjde ej sitt lif, ej segrens lön;
Men der hans råa tjäll låg vid Danuben,
Der voro små barbarer gladt i lek,
Och Dacisk moder — Denne deras fader. 59
Här för en Romersk högtid slagtad dör;
Allt detta rann med blodet. Skall ohämnad
Han dö? — I Göther! upp, att mätta rättvis harm?
