( 15 )
XXXIII.
En sparsam silfvervåg är denna gräns,
Och knapt ett namn den ringa bäcken unnas.
Dock stridig makt dess gröna bräddar når.
Här mot sin staf sig maklig herde lutar,
Och sysslolös på vattnet ser, hvars lopp
Är lika lugnt emellan fienders härar,
Spansk bonde stolt är som en ädel Drott,
Och drängen vidt i rang sig känner afskild
Från Lusitaniens träl, ibland de låga lägst. 9
XXXIV.
Ej långt från denna gräns man vandrat fram,
Då mörk Guadiana vältrar sig så mäktig.
J vreda böljor sorlande och vid,
Berömd i gamla tiders kärleksquäden.
Legioner möttes förr på denna strand
Af Mohr och Riddare i blanka harnesk.
Den snabbe slöt sitt lopp, den starke föll;
Turbanen och den kristna hjelmens prydnad,
Allt mängdt på blodig våg, af härars pråmar tryckt.
XXXV.
O Spanien! Förr berömdt, romantiskt land!
Hvar är standaret som Pelagio förde,
När Cavas 10 far, lömsk kallat fram det band,
Som fyllt med blod af Göther, bergens floder?
Hvar, blodiga baner dem vinden lyft
Med seger fordom öfver dina söner,
Då härjarhären drefs ifrån din strand,
Då korset blänkte rödt, och halfmå'n bleknat
Och afrens echo ljöd af mödrars klagorop?
