Sida:Childe Harolds pilgrimsfärd 1832.djvu/75

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

( 63 )

1. 24

Tambourgi! Tambourgi! 25 från fjerran ditt larm
Ger hopp åt den tappre och löfte om strid;
Alla söner af bergen, stå upp vid ditt ljud:
Chimariot, Illyriern och svart Suliot.

2.

O! hvem är mer modig än svart Suliot,
I sin snöhvita skjorta och schaggiga kolt?
Åt ulfven och gammen han lemnar sin hjord
Och nedgår på fältet, som ström ifrån berg.

3.

Skall son af Chimari, som aldrig förlät
Ett fel af en vän, unna fienden lif?
Skall gevär som ej felar, försumma slik hämd?
Hvad skönare mål än en fiendes bröst?

4.

Obesegrade folk Macedonia sändt;
För en tid de förglömma sin grotta sin jagt;
Men de fläckar af blod blifva rödare förr;
Än sabeln de insatt och striden är slut.

5.

Pirater från Parga, som dväljas på våg,
Lära Franken så blek hvad det är, vara slaf.
De lemna på strand, lång galeja och år,
Och föra sin fånge till skjulet på land.

6.

Jag söker ej fröjd som af rikedom skänks.
Hvad svagheten köper, min sabel mig ger;