( 64 )
Den vinner ung brud med långt hängande hår,
Och möarna rycker från mödrarnas famn.
7.
Jag älskar skönt anlet af mö i sin vår.
Till sömn hon mig smeke och blidke med sång.
Mångtonade lyran i hand, från sitt rum
Hon komme och qväde, hur föll hennes far.
8.
Förglöm ej den stunden, då Previsa föll, 26
De besegrades skrän och de segrandes rop:
De tak som vi tände, det rof som blef delt,
De rika vi mördat, de sköna vi spart.
9.
Jag nämner ej ömkan, jag nämner ej skräck;
Dem ingen må röna, som tjenar Visirn.
Se'n Mahomets dagar, ej halfmånen såg
Så ärofull höfding som Ali Pasha.
10.
Brun Muchtar, hans son är till Donau sänd;
Låt gulhårig Giaur 27 se hans, hästsvans med skräck. 28
När hans Delhy 29 sig störta i blodet på strand,
Hur få skola frelsas af Ryssarnas led?
11.
Selichtar! 30 ur skidan drag höfdingens glaf;
Tambourgi! Ditt larm ger oss hoppet om strid.
I berg, som beskåden till stranden vår fart,
Oss segrande sen eller sen oss ej mer.
