Sida:Coeffurer-1781.djvu/14

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

Om man i Sverige fordom var original, copierade man desto flitigare i senare tider, säger en viss Historie-Skrifvare.

Länge var det en helig skyldighet, at tänka som man tänkte i Rom. Nu anses det för en nödvändighet, at kläda sig som det brukas i Paris. Jag talar endast om Coeffurer. Det är ifrån denna punkten man altid bör begynna.

Solblomman böjer sig icke så gärna efter solen, som våra Damer icke fast mera rätta sig efter de i Paris herskande moder. Man underkastar sig med djupaste underdånighet, alt hvad af nycker och fantasier der kan uptänkas. Derifrån leds våra etiquetter sin ädla härkomst. Derifrån förskrifva sig de välluktande puder, de parfumerade essencer och pomader, samt alla de oändeliga nipper, hvilka så gärna utbytas emot landets redbarheter. I en stad der påhittigheten residerar, der Behagen äga sina bästa magasiner, måste ständiga tilfällen gifvas til förundran, den sublimaste af alla själens känslor.

Det är icke utan ostridiga skäl, at vårt tidehvarf kallas det mäst uplysta. Aderton secler behöfdes, innan Snillet kunde vinna nog styrka, at segra öfver anstöteliga uniformiteter. — Beklagom våra förfäder, som kände icke annat än platta krusningar, eller tornliga fontanger, eller öfver valkar gående vridningar, eller missklädande lösa tourer, eller jämna piplåckar. Huru länge var icke