Alt är ombytligt, alt är underkastat ödets lagar. Men af alla bruk och sedvanor, gifves icke något som fått ärfara flere, hastigare, mera oväntade förändringar än Coeffuren.
Hvarföre äger jag icke nog tid och skickelighet, at hopfatta en sammanhängande berättelse om äldre och nyare tider skiljaktiga hufvud-prydnader. Ämnen af så mycket större vigt, som de interessera den vackraste delen af människjo-slägtet, och en så stor del af den andra. Måtte detta lilla försök kunna behaga dem, som berömligen använda snillets förmögenheter, at updaga nya upfinningar, at framalstra nya tillämpningar efter gamla originaler!
Det är sant, at en fördelaktig växt kan vara intagande; en vacker mun, en liflig hy, ömma ögon, täcka händer, små nätta fötter, kunna behaga, förtjusa, göra starka intryck. Men det är hufvudets parure som öfver alt utbreder en lysande dag. Derföre har det i alla tider varit så nödvändigt, at välja den slags coeffure, som kunde wara mäst dragande, mäst lämpelig til hvar och en figur. En mer eller mindre vidgad panna, et mer eller mindre rundat ansigte, fordrar visserligen en olika åtgärd. Allestädes bör föremålet vara at försköna naturen. Der hon visat frikostighet med sina gåfvor, bör dessas glans förökas. Der hon lämnat vedermälen af onåd, bör ändring och hjelp förskaffas.
