Så vist som det är, at hufvud-prydnaden ifrån uråldriga tider fått vidkännas tusende och tusende ombyten; så säkert är det jämväl, at alla dessa förändringar endast och allenast grunda sig på Fruntimrens lofvärda åstundan at behaga. Afsigten med hvar och en ny tilsättning, med hvar och en ny slags frisure, är altid at ådra sig nya bifall, en förnyad upmärksamhet.
Lämnom Greklands och Roms skönheter; der man räknade för en särdeles artighet, at visa öronen aldeles bara; der gullgula hår högre värderades än de mörkare och svarta; der en stor Käjsares (Marc-Aurels) Gemål, med alt sit bemödande under nitton års regering, icke kunde åstadkomma mera än fyra särskilta coeffurer.
Det var förbehållit en annan nation, at genom någon hemlig förtjusning, utbreda et stilla välde öfver hela verlden, at påföra alla folkslag sina nyheter, sin granlåt och sina löjligheter. Frankrike visar oss Grekelands vackraste tidehvarf. Paris liknar om icke öfverträffar det ryktbara Athen. Smaken har der sit käraste hemvist, och Gracernas dyrkan är der så almän, at Statsmannen och Philosophen, Krigsmannen och Konstnären måste frambära dem offer och behöfva deras hjelp.
Det är i detta lyckeliga landet, som den dyrbaraste tiden helgas åt hufvudets prydnad, och der Fruntimren ingenstädes äro så syslosatte som vid toiletten. Den bäst prydde anser sig som en
