fägringen mera uttryck! En Dame bör synas coefferad som en annan, men ändå icke vidare likna andra, än figuren och ansigtets ställning kan medgifva.
Alt efter belägenheten hvaruti man befinner sig, bör hufvud-prydnaden anordnas. Således är coeffuren vid en åstundad sammankomst, icke den samma som vid bröllops högtiden, och den på bröllops högtiden icke den samma som dagen derefter. Man kan häraf sluta sig til de särskilta omständigheter som böra i akt tagas.
Så mycket bättre, när coeffuren även afpassas efter sinnelag och affectioner. En prüde eller et pent Fruntimer, vil at dess pretensioner skola framtränga, utan at annoncera dem. En coquette eller behagsjuk å daga lägger på et tydeligare sätt sina fordringar. Huru lyckeligt, när Modren kan synas som äldsta Systeren af sin Dotter.
Konsten at coeffera, fordrar således en person af särdeles snille, som med största fintlighet förenar mycken förfarenhet. Huru vidsträckt är icke denna konsten!
På den skådeplatsen hvaräst illusionen regerar, hvaräst Gudar, Hjeltar, Furier och Feer städse framträda, är et Fruntimers hufvud, sedan det genomgådt de Friserandes händer, snart en Gudinnas, snart en regerande Förstinnas, snart åter en blott Herdinnas. Thetis hufvud-prydnad har ingen ting gemensamt med Athalies, och dennas måste ju vara olik med Galatheas, med Luciles och Zemires.
