Hoppa till innehållet

Sida:Döds-runor, 5 juni 1848.djvu/63

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

61

 
”Svikes pligten, svikes dygden utaf oss, som fege män,
”Vredgad ut i evigt mörker Herrans allmagt kastar den.

”J ha’n lefvat för en tanke, för en tanke ha’n J dött,
”Den skall nog bestå, ty veten: evigt är hvad döden födt.

”Norden faller ej, så länge kraft och samdrägt finnas här:
”Utan samdrägt, ingen frihet; den dess Herkulsklubba är.

”Split och söndring alltid göra hvarje handling svag och lam;
”Endast enigheten håller verlden i sin lejonram.

”På sin bildnings ljusa bana norden alltid framåt går,
”Endast väpnad brödrakärlek vakt vid våra kuster står.

”Älska friden, ära kriget: uti krig som ock i fred
”Står hvar vän af fosterlandet alltid uti samma led.

”Skyddad utaf männers trohet, aktad utaf en och hvar,
”Icke bättre kungasäte friheten än norden har.

”Verldens vigtigaste frågor fostras upp vid fredlig härd,
”Men, fullvuxne, vid sin sida fästa de sitt blanka svärd.

”Trenne throner, trenne riken, trenne folk och trenne svärd
”Måste borga nu för nordens frihet inför tid och verld.

”Sköna tanke, höga tanke! väpnad, såsom Pallas, du
”Utur tre nationers hjertan sprungit fram i verlden nu.

”Dig historiens genius drömde re’n i egna barndomsdar,
”Fast årtusendet till dopet, blodigt dop, först nu dig bar.

”Jag har läst dig, stolta tanke, uti klara ögons dag,
”Bäst jag här dock tecknad ser dig . . . i de dödes anletsdrag.