26
hemmet, på gator och torg, i gymnasier och verkstäder, spörjande, pröfvande, förmanande och undervisande, utan att denna hans sysselsättning inbragte ett enda öre till familjens underhåll — betänker man allt detta, så kan man lätt föreställa sig, hvad slags make och husfader Xantippe skulle tycka sig hafva i Sokrates, och huru svårt det måste hafva varit för den stackars hustrun att med lugn finna sig i sitt hårda öde.
II.
Sokrates’ tankar om en medborgares plikter mot
staten och förhållande till de gällande lagarne äro så
sanna och upphöjda, att de måste väcka vår största
beundran. I full öfverensstämmelse med sin grundåsikt
hyllade han den satsen, att de gällande lagarnes
riktighet berodde af deras öfverensstämmelse med de
gudomliga lagarne i människans inre, hvilka Sokrates
kallade de oskrifna. Men han ansåg dock, att huru
ofullkomliga och bristfälliga de i staten gällande lagarne
än vore, ägde likväl staten full befogenhet så väl att
fordra laglydnad af sina medborgare som att straffa
hvarje lagöfverträdelse, emedan intet förnuftigt lif —
vare sig statens eller den enskildes — kan äga bestånd
utan lagbundenhet. Individen måste anses, i och med
det han inträdt såsom medlem i staten, hafva förbundit
sig att lyda statens lagar och erkänt deras förpliktande
kraft, till och med om de i följd af sin ofullkomlighet
i en eller annan punkt skulle bjuda någonting, som
