4
Detta ger oss anledning befara, att det ämne, vi här valt, skall såsom allmänt kändt förefalla mindre underhållande, i synnerhet som ett upprepande af hvad som ofta förut blifvit tänkt och skrifvet i detta ämne icko här kan undvikas. Men i betraktande däraf, att den sokratiska litteraturen är så diger och till en hufvudsaklig del framträder i en så strängt vetenskaplig form, att endast ett fåtal torde förmått öfverskåda och något djupare blicka in i den samma, hafva vi trott oss kunna vara den bildade allmänheten till någon tjänst genom att här gifva en sammanfattning af hufvuddragen i Sokrates’ lefnad, person och lära, något mera fullständig än den, hvilken de vanliga historiska läroböckorna erbjuda. I alla händelser, och oberoende af framställningens större eller mindre förtjänster, är ämnet i och för sig af den lärorika och upplyftande art, att knappast någon, som hyser intresse för mänsklighetens viktigaste angelägenheter, skall anse de stunder förspillda, som han häråt ägnar.
Det är visserligen sant, att detta ämne rör sig inom ett tidskifte, som ligger långt aflägset från vårt, och inom en bildningsperiod, som för oss kristna kan sägas vara en för länge sedan öfvervunnen ståndpunkt; men det är icke därför sagdt, att det saknar allt intresse för vår tid. Det nya, om det nämligen är ett nytt godt, har städse sin rot i ett gammalt; ty i själfva verket finnes ingenting fullkomligt nytt i mänsklighetens utveckling. Hvad vi kalla nytt är egentligen ingenting annat än en ny sida af en forntida sak eller idé, visserligen rikare och starkare belyst än de sidor, hvilka föregående generationer betraktat, men dock icke ett
