350
6. Skaldeatyckra.
Om Holberg.
LUDVIG HOLBERG föddes den 3. December 1684 i den lifliga handelsstaden Bergen, hvilken ort han förliknar vid Noe ark, ,,alldenstund menniskor från alla verldens kanter strömma dit, sätta sig ned der och sammansmälta med inbyggarnc." Hans far, Öfverstelieutenant H., gemenligen benämnd Christian Nielsen, hade tjenat sig upp från simpel soldat; han hade varit i utländsk krigstjenst, hade ,,af Guriositet" vandrat till fots genom hela Italien och hemma utmärkt sig mot Svenskarne, t. ex. vid undsättningen af Trondhjem (1658). Ludvig Holberg, yngst bland tolf syskon, låg vid modersbröstet, då hans far dog. Kort derefter inträffade en eldsvåda, som på en natt försatte hans mor från välstånd i knappa vilkor; hon dog, då han var 10 år, och hushållet upplöstes. Vid denna ålder blef han, såsom officersson, antagen till korporal. Men han hade stor lust'för studier, hans morbror, ,,et lystigt Hoved og behagelig i Omgjasngelse" upptog honom i sätt hus och han genomgick latinskolan i Bergen. I sitt. 18de ur dimitterades han till Köpenhamns universitet, sommaren 1702. Som han saknade medel att uppehålla sig i hufvudstaden, emottog han straxt en plats som huslärare och predikobiträde hos en prest i Norge, och tillbragte der ett års tid med att ,.piska barn och omvända bönder", under det han föröfrigt led af svårmod och sjuklighet; särdeles var han nattetid plågad af maran, hvilket onda han förgäfves sökte fördrifva genom att sätta tofflorna bakvända framför sängen, lägga stål under hufvudgärden o. d. Han kom tillbaka till Köpenhamn för att taga ,,anden Examen", studerade sedan teologi, och jemväl nyare språk, samt tog redan nästa vår (1704) teologisk examen med bästa vitsord. Nu måste han åter öfvertaga en beställning såsom „Skolemester" hos en familj i Bergen. Men der i huset träffade han på en resedagbok, hvilken i så hög grad väckte hos honom lust att se främmande länder, att han, oaktadt alla af rådande föreställningar, uppsade sin kondition, sålde det lilla, han egde, och begaf sig åstad med skeppslägenhet. Sin födelseort såg han aldrig mer.
Resans närmaste mål var Holland, han egde etl kapital af 60 danska riksbanksdaler och tänkte för öfrigt taga sig fram som språklärare. Men han erfor snart, att i Amsterdam „de lärdaste professores icke aktades sä mycket, som en skeppare". På grund af sin spensliga växt och sitt flickoansigte blef han än föremål för förmaningar, än för närgångna spörsmål, som t. ex. „hoor gij wel, mannetjel quandn deseruisti studia Ina?" (hör på, min lille vän! när har Du lupit ur skolan?) — han blef i sådana fall ej svaret skyldig. En envis feber hjelpte till alt tömma hans kassa och han måste resa hem för lånta penningar. För att emellertid undgå visst folks anmärkningar, for han icke till Bergen, utan till
