354
C. Skflldestyckcn.
hvad nian sade, »snarare ett liktal, än ett loftal». Vid en ny ledighet hlef han professor i latin och vältalighet, samt snart äfven medlem af konsistorium (Jsscssor), hvarigenom hans inkomster betydligt förbättrades. Ett par latinska stridskrifter i satirisk inklädnad, den ena utgifven under en förfallen students, Povel Rytters, namn, bebådade ett omslag i hans författareverksamhet.
Holberg var nu i sitt 35te år. han hade sedan gosseåren aldrig skrifvit vers och «kuiule icke höra det sirligaste skaldestycke föreläsas utan at gäspa». Efter ett längre afbrott i studierna, furorsakadt af hufvudvärk, började han återfå sina krafter, och eftersom han lefde »på ett ställe, hvarest det var så godt förråd på poeter, som på flugor i September månad», ilek han sjelf lust att försöka sig i konsten, dock endast för att på detta sätt inskärpa en god moral och »for Folk ei ene, men og Sproget at polere». Efter det första försöket, en satir i Juvenals smak, fattade han planen til sin komiska hjeltedikt:
,,JEg tåler om en Månd, hvis Skiiebne og Bedrifter ller billig tegncs an blant alle Folkes Skrifter, Jeg siunger ont en Helt, den store Peder Paars, Som tog en Rejse for fra Callundborg til Aars".
Paars var krämare i Callundborg; på resa till sin fästmö i Aars strandade han på ön Anholt; efter Venus' anstiftan fick han dock skepp och manskap räddade; sedan måste han föra krig med invånarne, och efter fredsslutet blef fogdens dotter Mille, liksom Dido, upptänd af kärlek ti! den främmande; han seglade liemligen bort, till nya faror och bedrifter. Hjeltedikten om Peder Paars liar Holberg utgifvit under det antagna namnet: »Hans Mikkelsen, Poet og Hvidlnlsbrygger i Callundborg"; den första boken: »En sandfairdig ny Vise.» 0. s.v., 1719, de öfrige i korta mellanrum. Denna dikt, hvari han från en parodi öfver den högtrafvande heroiska stilen hos skalderna småningom halkar öfver till satiriska skildringar af sina landsmäns seder och åskådningssätt, upptogs på mycket olika sätt. Somliga förargades öfver dikten, andra funno sig roade af den; somliga funno deri personliga anspelningar, andra betraktade den såsom ett skämt af. en sysslolös hjerna, hvilket för en professor vore infra dignitatem. Egaren af Anholt, der Paars utplundrades, inkom med en klagoskrift öfver opassande och spotska expressioner mot denna ös invånare, hvilka dock städse hade »ordentligt erlagt sina ordinära och extraordinära utskylder», ernol höga öfverheten, universitetet och cxercitia. acadcmica, biskop, prester, klockare, ja, emot religionen sjelf; derföre skulle den rätta författaren efterspanas och skriften {den utkomna lsta sången) »till auetors välförtjenta skam af bödeln uppbrännas». Saken hlef allvarsam: den förekom i statsrådet. Men Fredrik den 4dc
