Holberg.
853
en dansk man — tagit sig af honom. Det var på hösten 1715, kort efter Ludvig den 14des död, och Holberg berättar lEp. 424), att han intalade sig tålamod med den tanten: „hvad är väl ditt lif att räkna mot en sådan mans!" Han ,,befallde sin sak åt Gud och hans försyn", och öfvervann både fruktan och fara. Ombord på ett skepp från Genua var han nära att, med hela sällskapet af munkar, fruntimmer och andra reskamrater, falla i händerna på sjöröfvare. Under allmänt skrik och förvirring stod han, utmattad af sjukdomen, med värja vid sidan och åkallade, liksom de andre, S:t Antohium, dä till all lycka sjöröfvaren föll af mot ett annat skepp. Nu fick man nog att berätta om, hvad öde hvar och en kunde hafva väntat sig; och alla voro eniga derom, att han, ..såsom ett onyttigt bylte, skulle hafva blifvit kastad i sjön", hvaremot han sjelf inbillade sig, att han ,,på grund af sina språkkunskaper måste hafva blifvit upphöjd till något slags värdighet, såsom skrifvare eller notarius i Algier". lifter allt detta kom han välbehållen till lUm, och vid åsynen af Peterskvrkan glömde han sina utståndna vedervärdig heter. En påminnelse derom gåfvo honom förnyade anfall af febern, han inrättade sig efter landets sed, kokte sjelf sin mat och satt vid spiseln „med boken i ena handen och siefven i den andra". De offentliga bibliotekerna besökte han flitigt; då de skrifter, han helst efterfrågade, gemenligen hörde till de ..förbjudna böckerna", hvilka han måste vara nöjd med att fa se utanpå, läste han beskrifningar öfver Roms minnesmärken och uppsökte dessa sedermera med ledning af sina anteckningar. Han hörde inunkpredikningar och italiensk musik; en trupp skådespelare, som framåt jultiden kom att bo i samma hus, som han, störde i betydlig mån hans studier och hans nattro. Efter att hafva tillbragt vintren i Horn, gick han till fots tillbaka till Paris, „hela vägen med sin feber till reskamrat". Först i Amsterdam blef han botad, icke med medicin, utan genom att spela violin en hel natt ibland goda vänner. Han kom frisk och sund tillbaka till Köpenhamn, sommaren 1716.
Här lefde han nu åter Ii- år i fattigdom. En skrift af honom om natur- och folkrätten — emot de lärdes vana icke blott författad på danska, utan ock försedd med förklarande utdrag ur danska och norska lagen samt äfven med exempel ur den nordiska historien — fann en lång tid endast ringa afsättning. Ty ståndspersoner läste, för att förkofra sig i språket, hellre ,.pölsesnack på franska, än de grundligaste arbeten på deras modersmål", och folket höll sig till ..Paradises Urtegaarde", ..Himmelstiger" och andra gudeliga böcker eller till visor och sagor. Ändtligen blef en profession med lön ledig, i metafysik, oeli denna emottog Holberg, ehuru långt från att vara vän af metafysiken; hans inträdestal, hvart han skulle prisa sin vetenskap, blef oeksä, enligt
Al. Hammerich: Danska och norska läsostycken. 23
