Wessel.
387
Irfitt af honom sjelf (nyåret 1785), och som han i ett franskt bref förelägger sin nnge van Baggesen, så lydande:
,,llan syntes fod til Bagateller,
■ Og noget stort han blev ei iieller."
Nöd och behof nedstämde honom ännu mera-, han kunde aldrig komma på grön qvist. Engång öfvertalade en god vän honom till att söka audiens hos ministern Guldberg, sjelf författare, och utstyrde Wessel med sidenbyxor. G, frågar, hvarmed han kan vara till tjenst. „Ers Exccllence! Det skulle vara ett embete, hvarvid vore mycket att förtjena och litet att beställa, dertill känner jag mig särskilt fallon." Guldberg låtsar icke förstå honom rätt, vrider förlägen sin dosa i handen och upprepar frågan, hvarmed han kan vara till tjenst. „Nå", sade Wessel, „så gif mig då en pris snus, far!" Den fick han, bugade sig och gick sin väg.
Wessels allrasista dikt är ett rimbref „Til Hr. Jens Baggesen", som 21 år gammal (1785) hade gjort utomordentlig lycka genom ett band ,,Comiske Fortiellinger", men fått en skarp recensent. Brefvet är på engång ett förebud och en förebild för de baggesenska rimbrefven och en lefvande erinring oin Wessel, som här i sitt lätta, lekande språk och sina tvångfria rythmer talar med den unge skalden, prisar, tröstar och varnar honom, som en fader, men fullkomligt kamrat derjemte; mera fri från öfversitteri liar knappt någon menniska varit. Efter en kort sjukdom dog Wessel i December 1785, 43 år gammal; han fick sitt hvilorum få steg från Ewalds graf. Del norska sällskapet sörjde för begrafningen; till förmån för hans lille son uppfördes, för 25te gången, ,,Kja:rliglied uden Stromper".
— BAGGESEN, —
fBdd 1701; lyrisk- didaktisk skald; + 183.0.
FORFATTERENS BARNDOM. (Forf.'s Liv og Levnet, af hnns Fætter; i Ungdomsarbeider, 1791.) Min Fætter Bagg'esen, med Fornavn Jens, Er født et Steds paa Jorden I Norden,
1 et Slags Soflek, om hvis Existens Fru Fanias Dulcian har ingen Tone.
Klek liton stad, kopjng. Dnleinn o: lias-flojt.
25*
