Baggesen.
397
liisarekrets, och ficra af dem äro fDlbets egendom. Bland skrifter af Baggesen, som hafva varaktigt gripit in i litteraturen (pånytt genom Heiberg och Hertz) må bland dikterna framhållas de »Skjemtsomme Riimbreve > och en snillrik, estetisk lärodikt »Gjengangeren og han selv-, båda utgifna under en vistelse i Köpenhamn 1807; vidare hans bitande qvicka stridsskrifter emot Oehlenschläger (1814-181, recensionerna öfver »Ludlams Hute-, ■> Roverborgén ■ m. fi,, der han i konstens, smakens och språkets namn inlät sig i envig med det unga Danmark.
Från 1820 lefde Baggesen åter i Paris, hemsökt af många sorger. Hans sista tanke var att få dö i sitt fädernesland: han nådde blott dess tröskel och dog i Hamburg, 1826.
— OEHLENSCHLÅGER, —
tiijit 1(7*J; romantisk och nordisk sk.ilit; + ISStt.
FRODE PAA TI FIL S 0.
(Helge, digtet 1814.)
Kong Frode staaer i Leiregaard, Han gav sin Broder Ulivssaar, Det var stor Ynk cg Smerte: Ung Halfdan ligger krum paa Skiold Med Staalet i sit Hierte.
"Nu er jeg Drot i Danmarks Land! Og den, som snart mig briuge kan De unge Bro derso liner, Med Ringen af hiin roden Guld Den Kæmpe jeg belonner.«
Der soges Dag, der soges Nat, I Mark, paa So, i Skov og Krat, Man kan dem ikke finde. De sidder i det Jordehuus, I Mulden dybest inde.
Dankonning lader Bud udgaae Til Hexen hist i Hyttens Yraa. Som svagt for Stormen luner.
J. Ulivs - s aar banesår. 4. I u n o skydda {fiir vind).
