2. Läsestyckeons författare, alfabetiskt ordnade.
477
honom. Efter att hafva blifvit språket mäktig, så att han kunde predika utan tolk, vinnlade han sig om att utbilda det till bokspråk, valde, efter rådplägning med Rask, alfabet och språkform, och utgaf 1837 en finsk (lappsk) AliC och låsbok, katekes o. s. v,, 1840 det nya testamentet. Gammalt folk lärde sig att läsa; bokspråket hade bestått profvet. I sin »Dagbog over Missionsreiser i Finmarken» 1825-52 skildrar han tillika land och folk, med den förtroliga bekantskap, som är en frukt af många års samlif, f 18G6.
Eilert Sundt (S. 60-63), född i Farsund 1817, teologisk kandidat. Som lärare vid tukthuset i Christiania hade han blifvit uppmårksom på Fante (Zigenare)- eller landstrykare-folket; dess seder och lefnadsförhållanden undersökte han på resor rundtorn i Norge och utgaf 1850 en berättelse derom, hvilken väckte ett lifligt deltagande. På liknande sätt liar han inhemtat upplysningar om den norska allmogen i landets olika trakter och skildrat den sä väl statistiskt som genom omständligt utförda teckningar efter naturen; man skulle vilja kalla dem fotografiska, derest icke öfver dem vore utbredt ett så varmt färgskimmer af glädje öfver allmogens enfald och trofasta vidhållande af fädernas seder eller af bekymmer öfver dess råheter och fattigdom. Sundt uppbär lön af staten för undersökningar om de lägre samfundsklassernas vilkor.
Just Thiele (S. 299-304 ; 5-7, 223, 235) är född i Köpenhamn 1795. Hans ungdom inföll under en lid af lifligt estetiskt intresse; innan han blef student, hade han ett namn som poet genom besvarandet af liaggcsens gåta »Det evige Sindbiliede», sedan genom dramatiska och andra skaldes tycke [i. Hans poetiska sinne förde honom till de danska folksägnerna; en samling sådana, dets efter böcker, dels efter muntligt meddelande återgifna i krönikestil, utgaf han 1818-23, och tjugo år derefter en ökad och förbättrad upplaga: »Danmarks Folkesagn». Elt annat föremål för sina gåfvor som samlare och berättare fann han i Thorvaldsens konstnärslif. Under en vistelse i Rom hade han gjort några anteckningar, hvilka vid afskedet väckte hos Thorvaldsen lust för en biografi, änskönt han icke ville lofva bidrag dertill: han ville hellre modellera två byster än skrifva ett bref. Att Thiele efter sin hemkomst 1825 blef sekreterare vid konstakademien, förde honom närmare källorna: af konstnärers insända reseberättelser, af umgängesvänners muntliga meddelanden, af spridda litterära notiser utdrog han en sammanhängande lefnadsbeskrifning, hvilken, jemte förklaring öfver konstverken och teckningar af desamma, utkom i en präktigt utstyrd skrift: »Thorvaldsen o g hans V a; r k er», i 4 band 1831-50. Sedan upptäckte han i Thorvaldsens källare (i Rom), i en fjerding med utsopade papperslappar, en afskrädeshög för konsthistorien, med material till rikare skildringar af
