478
Li tteriirhistoriska upply sningur.
»Thorvaldsens Ungdomshislorie» (1851) och sednare konstnärslif. Till Thieles förtjenster hör äfven hans verksamhet som inspektör vid kopparsticksamlingen, hvilken har honom att tacka för sin uppkomst.
Christian Vaupell (S. 179-83) född t Kolding 1821, botaniker redan i skolåren; efter att ha tagit teologisk examen egnade han sig med allvar åt botaniken. Som frivillig i kriget 1848 mistade han t slaget vid Slesvig sin venstra arm och dermed sin helsa. Hans iakttagelser lia företrädesvis rört sig omkring skogsträden. Hufvudarbetet »De danske Sko ve», liksom hans andra skrifter tilltalande äfven genoin framställningens värma, har utkommit efter förf.'s död; f 1862.
Anders Sörensen Vedel (S. 281-2), född i Veile 1542, studerade alltifrån sin tidiga ungdom fäderneslandets historia och språk. Vid tjugo års ålder reste han utrikes som hofmästare för den något yngre Tycho Brahe. Han blef slottsprest i Köpenhamn och sedan kannik i Ribe. Det var på uppmaning af höga beskyddare, som han öfversatte Saxos danska krönika, fritt och fyndigt til! läsning för folket (utg. 1575), och lofvade en fortsättning af detta verk. Ifrån år 1581 bodde han i Ribe, sysselsatt med förarbeten till Danmarks historia i 22 böcker, Norges historia, Danmarks kyrkohistoria och dessutom med språkliga, antiqvariska och andra samlingar. Under täta resor på Seland och i Skåne (ett besök på Hveen s. o. framkallade de »Hundrede udvalgte danske Viser», utg. med historiska inledningar 1591), i södra- och norra-Jutland samlade han upplysningar och handlingar för sitt verk, och utarbetandet fortgick alltjemt. Emellertid lågo nu hans gynnare i grafven; 1595 fick Vedel från konungen befallning alt utlemna sina samlingar och förarbeten, ja till och med sin arbetsplan, till en ny konglig historiograf, som skulle skrifva på latin och begynna med de sednare konungarne. Med tillhjelp af afskrifter arbetade han dock oförtrutet ända till sin död, 1616. Af hans efterlemnade skrifter utkom elt nytt band danska visor och i följande århundrade elt fragment af hans historia och en afhandling »Om den danske Kronike at beskrive». Hvad Vedel sjelf har utgifvit på trycket — utom likpredikningar och upplagor af källskrifter, deribland Adams af Bremen Historia Ecclesiastica, hvilken han först drog fram i dagen, — är helt litet mot de historiska och språkliga verk, hvarpå han arbetade; deribland befinna sig emellertid de två utan jemförelse vigtigaste folkböckerna i danska litteraturen: öfversättningen af Saxos krönika, innehållande berättelser ända från sagotiden till Valdemarernas tid, och samlingen nf utvalda visor från riddaretiden, en samling, som på hans tid och ännu länge derefter var enstående i Europa, och som, ökad genom flitig efterskörd, och sedan både folket och dess skalder tillegnat sig densamma, har häfdat den nordiska litte-
