qvar i allmogespråket, men för öfrigt hafva smält tillsammans till ett commune (i motsats til neutrum). Substantivens bestämda artikel är i genus commune tillägget -en eller -n, i neutrum -et eller t, i pluralis -ne eller -ene.
Substantiven indelas i svaga och starka; svaga äro de, som ändas på en obetonad vokal, d. v. s. på tonlöst e; starka äro de öfriga, hvilka alltså i allmänhet ändas på konsonant.
De svaga substantiven tillägga i pluralis -r:
Tunge ( i best. form: Tunge-n) plur.: Tunge-r ( — Tunger-ne).
På samma sätt böjas: Bue (Bue-n), pl. Bue-r; Rige (Rige-t), pl. Rige-r.
De starka substantiven indelas i tre klasser, i det pluralis dels tillfogar 1) -e, dels 2) -er, dels 3) icke antager någon ändelse, utan är lik singularis; de ord, med hvilka detta är fallet, äro nästan alla neutra. — Ex.:
1. 2. 3. ( best. Hest-en) Sag (Sag-en) Ord (Ord-et) Hest-e ( – Heste-ne) Sag-er (Sag-erne) Ord (Ord-ene)
Några ord bilda pluralis på -er med en förändring af rotens vokal (»omljud», öfvergångsljud): Fod, Fødder; Haand, Hænder.
Substantiven hafva blott en från nominativen skild casusform, nemligen genitiven, hvilken, liksom i svenskan, bildas genom att tillfoga -s, stundom -es; t. ex. Tunger-s, By-es, Hus-es.
1) masc. 2) fem. 3) neutr. båge tunga rike pl. bågar tungor rike-n.
masc. och fem. neutr. 1. 2. 3. häst sak ord pl. häst-ar sak-er ord.
substantiven (de, som ändas på tonlös vokal) indelas i svenskan i 3 klasser efter de trenne genera:
Dessa tre klasser hafva i danskan sammansmält.
De starka substantiven indelas, liksom i danskan, i tre klasser, i det plur. dels tillfogar 1) -ar, dels 2) -er, dels 3) icke antager någon ändelse:
Den svenska pluralformen -ar svarar alltså i de starka substantiven mot danskt -e; neutra tillhöra mera bestämdt, än fallet är i danskan, den böjningsklass, som har pluralis och singularis lika; danskan har t. ex. Blad, pl. Blade (sv. blad, pl. blad); Hul, pl. Huller (sv. hål, pl. hål).
I svenskan bilda ungefärligen samma ord, som i danskan, pluralis på -er med ljudomkastning: fot, fötter; hand, händer. På danska heter det tillika: Klo, pl. Kløer; Ko, Køer; Taa, Tæer (sv. klo, klor; ko, kor; tå, tår). —
