Sida:David Copperfield del II 1923.djvu/114

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

― 110 ―

därmed förenade omständigheterna hade tillfogat mig ett dubbelt sår. Jag visste hur hastigt hon alltid gissade sanningen och att hon säkert icke skulle bli den första som uttalade hans namn.

På detta brev fick jag svar med omgående. Då jag läste det, tyckte jag att Agnes talade till mig. Det var som om hennes hjärtliga röst klingat för mina öron. Vad kan jag väl säga mera?

Traddles hade på sista tiden sökt mig två eller tre gånger medan jag var ute, och då han träffat Peggotty och av henne fått veta att hon hade varit min barnpiga — denna underrättelse var Peggotty alltid färdig att meddela envar som ville höra den — hade han gjort bekantskap med henne och stannat en stund för att prata litet med henne om mig. Så sade Peggotty, men jag fruktar att allt pratet var på hennes sida och ofantligt långt, eftersom det var ytterst svårt att hejda den hederliga varelsen, då hon fick mig till samtalsämne.

Detta erinrar mig om att jag icke blott väntade Traddles en bestämd eftermiddag, som han själv hade satt ut och som nu hade kommit, utan även om att mrs Crupp hade avstått från allt som hörde till hennes departement (betalningen undantagen) till dess Peggotty skulle upphöra att visa sig. Sedan mrs Crupp med den gällaste röst hade fört diverse samtal om Peggotty ute i trappan — med någon osynlig husande, efter vad det tycktes, ty kroppsligen talat var hon alldeles allena vid dessa tillfällen — skrev hon ett brev till mig, i vilket hon utvecklade sina åsikter. Hon började det nämnda brevet med den på varje tilldragelse i hennes liv användbara satsen, att hon själv var mor och övergick därefter till att underrätta mig om att hon fordom hade sett bättre dagar, men att hon i hela sitt liv alltid hade haft en medfödd avsky för spioner, angivare och påflugna människor. Hon nämnde ingen, sade hon, den kunde taga åt sig, som kände sig träffad, men spioner, angivare och påflugna människor, i synnerhet i änkedräkt (dessa ord voro understrukna) hade hon ständigt varit van att förakta. Om en herre blev ett offer för spioner, angivare och