― 115 ―
flera utlåningar av sitt namn eller av någonting annat till mr Micawber.
»Min bästa Copperfield», sade Traddles, »det har jag redan gjort, emedan jag började inse, att jag inte blott hade handlat obetänksamt, utan att jag även varit rent av orättvis mot Sofi. Om jag en gång givit mig själv ett löfte, så är ingenting vidare att befara, men jag ger det även med största beredvillighet åt dig. Den första olycksaliga växeln har jag betalt. Jag tvivlar inte på att mr Micawber skulle ha betalt den, om han hade kunnat, men han kunde inte, och en sak måste jag säga dig, Copperfield, som jag tycker mycket om hos mr Micawber. Det angår den där andra växeln, som ännu inte är förfallen. Han säger inte att den är klarerad, men att den ska bli det, och jag tycker att det ligger någonting mycket ärligt och hederligt däruti.»
Jag ville icke rubba min goda vän i hans tillit och höll därför med honom. Sedan vi ytterligare hade språkat en stund tillsammans gingo vi bort till hökarboden för att värva Peggotty, eftersom Traddles vägrade att tillbringa aftonen hos mig, både därför att han hyste den livligaste fruktan för att hans egendom skulle bli köpt av någon annan, innan han hunnit lösa in den, och därför att det just var den afton vilken han en gång för alla hade ägnat åt skrivning till den sötaste flicka i världen.
Jag skall aldrig glömma huru han såg omkring hörnet av Tottenham Court Road, medan Peggotty köpslog om de dyrbara föremålen, eller hans spänning, då hon långsamt närmade sig oss, sedan hon hade gjort ett anbud och blev ropad tillbaka av möbelhandlaren, som ångrade sitt avslag, och vände om igen. Slutet på underhandlingarna blev det, att hon köpte effekterna på tämligen goda villkor, och Traddles var hänryckt av glädje.
»Jag är er verkligen särdeles förbunden», sade Traddles, då han hörde att de ännu samma afton skulle bli hemskickade till honom, »men om jag nu både dig om ännu en tjänst, Copperfield, skulle du då anse det vara narraktigt av mig, Copperfield?»
