Hoppa till innehållet

Sida:David Copperfield del II 1923.djvu/13

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

― 9 ―

ingenting vidare under. Kort sagt, kalaset var till den grad misslyckat, att jag skulle ha känt mig helt olycklig — över misslyckandet, menar jag, ty jag var alltid olycklig över Dora — om jag icke hade blivit lättad genom mitt sällskaps stora godlynthet och ett ljust infall av mr Micawber.

»Min hederlige vän Copperfield», sade mr Micawber, »olyckshändelser inträffa även i de bäst ordnade familjer, och i familjer, som icke styras av det allt genomträngande inflytande, som helgar, under det det förädlar den — den — kort sagt, av kvinnans inflytande, uti hennes upphöjda egenskap av maka, kunna de med säkerhet förväntas och måste bäras med filosofiskt lugn. Om ni tillåter mig taga mig friheten att anmärka, att det gives få ätbara saker som i sitt slag äro bättre än en pepprad och saltad kotlett, och att jag tror att vi med en liten arbetsfördelning skulle kunna skaffa oss en god sådan, ifall den unga tjänande personen kunde anskaffa ett halster, så ville jag hemställa till er, om vi inte med lätthet kunde avhjälpa denna lilla förtretlighet.»

Uti skafferiet hängde ett halster, varpå mina skinkskivor brukade bräckas till frukost. Vi fingo in det i en hast och började genast att verkställa mr Micawbers förslag. Arbetsfördelningen, varpå han hade häntytt, var denna: Traddles skar lammsteken i skivor, mr Micawber (som var en mästare i alla sådana saker) betäckte dem med peppar, senap och salt; jag lade dem på halstret, vände dem med en gaffel och tog av dem under mr Micawbers ledning, medan mrs Micawber värmde och ständigt omrörde champinjonsås i en liten panna. Då vi hade fått tillräckligt många skivor färdiga för att taga itu med dem, grepo vi verket an, med ärmarna ännu uppvikta över handlederna, medan flera dylika skivor fräste och puttrade över elden och medan vår uppmärksamhet delades mellan kotletterna på våra tallrikar och dem som höllo på att tillagas.

Antingen det nu var det nya i denna matlagning, dess förträfflighet, den därmed förenade brådskan, det oupphörliga uppspringandet för att se om maten och det lika