― 126 ―
»Ack, Trot», sade hon åter, »blind, blind!» och utan att veta varför kände jag en dunkel, olycklig förlust eller saknad av någonting överskygga mig likt ett moln.
»Emellerti», sade min tant, »vill jag inte göra två unga varelser oeniga eller olyckliga, och ehuru det endast är en goss- och flickkärlek, och sådana ofta — märk att jag inte säger alltid! — inte bli någonting av, skola vi dock taga saken på allvar och hoppas på en lycklig utgång i framtiden. Den har god tid på sig att bli någonting utav!»
Detta var i det hela taget icke så synnerligt trösterikt för en hänryckt älskare, men jag kände mig glad över att min tant hade blivit invigd i hemligheten och erinrade mig att hon måste vara trött. Jag tackade henne därför hjärtligt för detta bevis på hennes kärlek och för all hennes övriga godhet mot mig, och efter ett ömt god natt gick hon in i min sängkammare.
Huru olycklig jag kände mig, då jag lade mig! Huru jag tänkte och tänkte på att jag nu var fattig i mr Spenlows ögon; på att jag icke var vad jag trodde mig vara, då jag friade till Dora, på den ridderliga nödvändigheten av att säga Dora att mina förhållanden hade förändrat sig och lösa henne från hennes löfte, ifall hon önskade det, på huru jag skulle kunna slå mig ut under min lärotid, då jag icke kunde förtjäna något, på att göra något för att hjälpa min tant, utan att jag såg någon utväg, på att det möjligen skulle kunna komma så långt med mig att jag icke hade några pengar i min ficka och måste gå med en luggsliten rock och icke kunna ge Dora små presenter, rida eldiga gråskymlar och visa mig i en angenäm dager! Huru lågt och egoistiskt jag än visste det vara att sålunda dröja vid min egen olycka och hur mycket jag än marterade mig med medvetandet därom, älskade jag likväl Dora för högt för att kunna låta bli det. Jag kände att det var lågt av mig att icke tänka mera på min tant och mindre på mig själv, men i detta fall var egoismen oskiljaktig från Dora, och jag kunde icke sätta Dora tillbaka för någon dödlig varelse. Huru ytterligt olycklig var jag icke denna natt!
