― 127 ―
Vad min sömn beträffar, så hade jag drömmar om fattigdom i alla möjliga gestalter, men jag tyckte mig drömma utan den föregående ceremonien att falla i sömn. Än var jag trasig och ville sälja tändstickor åt Dora, sex buntar för en halvpenny, än var jag på mitt kontor i nattrock och stövlar och fick förebråelser av mr Spenlow därför att jag visade mig för klienterna i denna lätta dräkt, än var jag så utsvulten att jag plockade upp de smulor som föllo från gamle Tiffeys skorpa, vilken förtärdes regelbundet varje middag då St. Paulskyrkklockan slog ett, än sökte jag hopplöst att lösa tillståndsbevis för att gifta mig med Dora, men hade ingenting att betala det med utom en av Uriah Heeps handskar, vilken hela Commons förkastade, och mer eller mindre medveten om mitt eget rum, kastades jag oupphörligt av och an, likt ett redlöst skepp på ett hav av sängkläder.
Min tant var även orolig, ty jag hörde henne ofta gå fram och tillbaka. Två eller tre gånger under nattens lopp uppenbarade hon sig som ett stört spöke i mitt rum, klädd i en lång flanellsrock, i vilken hon såg ut som om hon vore sju fot lång, och kom fram till den soffa där jag låg. Den första gången for jag förskräckt upp och fick veta att hon på grund av ett egendomligt ljussken på himmelen antog att Westminsterkyrkan stod i brand, varjämte hon rådgjorde med mig om sannolikheten av att den skulle tända eld på Buckingham Street, ifall vinden kastade om. Då jag därefter låg stilla, märkte jag att hon hade satt sig ned tätt bredvid mig och viskade för sig själv: »Stackars gosse!» Och så blev jag tjugu gånger mera olycklig vid tanken på huru oegennyttigt hon tänkte på mig och huru egennyttigt jag tänkte på mig själv.
Det var svårt att tro att en natt, som var så lång för mig, kunde vara kort för någon annan. Denna betraktelse kom mig att tänka och tänka på en inbillad bal, där folk dansade bort timmarna, till dess även detta blev en dröm och jag hörde musiken oupphörligt spela en och samma melodi och såg Dora oupphörligt dansa en och samma dans, utan att skänka mig den ringaste uppmärk-
