― 129 ―
»Jag har tyvärr haft mycket sorgliga underrättelser från min tant», började jag.
»Å, bevars!» inföll han. »Det är väl inte något slaganfall, vill jag hoppas?»
»Det är ingenting som rör hennes hälsa», svarade jag. »Hon har lidit mycket stora penningförluster och har, sanningen att säga, inte mycket kvar av sin förmögenhet.»
»Ni gör mig helt förvånad, Copperfield!» sade mr Spenlow.
Jag skakade på huvudet och svarade:
»Ja, sir, hennes omständigheter ha blivit till den grad förändrade, att jag önskade fråga er om det inte skulle vara möjligt — naturligtvis med uppoffring å vår sida av en viss del av inskrivningspengarna» — tillade jag hastigt, varnad av det bestörta uttrycket i hans ansikte, »att få mitt kontrakt upphävt».
Ingen kan ana vad det kostade på mig att göra detta förslag. Det var som om jag såsom en ynnest hade bett om en deportation från Dora.
»Få ert kontrakt upphävt, Copperfield? Upphävt?»
Jag förklarade nu med tämligt lugn och fasthet, att jag verkligen icke visste var jag skulle taga medel till mitt uppehälle, såvida jag icke själv kunde förtjäna det. Jag hyste icke någon fruktan för framtiden, sade jag — och lade starkt eftertryck därpå, liksom för att giva tillkänna, att jag allt detta oaktat fortfarande skulle kunna bliva en ganska passabel måg — men för ögonblicket vore jag hänvisad till mina egna krafter.
»Det gör mig utomordentligt ont att höra detta, Copperfield», sade mr Spenlow. »Utomordentligt ont. Det är inte brukligt att upphäva ett kontrakt på ett sådant skäl. Det är inte något juridiskt förfarande. Det är alldeles inte något lämpligt prejudikat. Långt därifrån. Å andra sidan…»
»Ni är alltför god», mumlade jag i förväntan på ett samtycke.
»För ingen del. Tala inte därom», sade mr Spenlow.
9. — David Copperfield. II
