― 152 ―
ut ur honom från alla håll. Han berättade mig att han, sedan han dragit sig tillbaka från skollivet, hade gjort underbara framsteg med den och att ingenting vore honom lägligare än att, såsom jag hade föreslagit, använda morgon- och aftontimmarna till arbete, emedan han hade för vana att promenera omkring under dagens lopp och tänka och fundera. Hans papper hade kommit något litet i oordning, emedan mr Jack Maldon på sista tiden hade erbjudit sig att då och då göra tjänst såsom hans handsekreterare, utan att vara van vid denna befattning, men vi skulle snart rätta det som behövde rättas, och sedan skulle det gå som en dans. Ffteråt, då vi riktigt hade kommit i gång med vårt arbete, märkte jag att mr Jack Maldons försök vållade mig större besvär än jag hade väntat, emedan han icke hade inskränkt sig till att begå en hel hop misstag, utan därjämte ritat så många soldater och fruntimmershuvuden på doktorns manuskript, att jag ofta icke visste hur jag skulle kunna dechiffrera den egentliga texten.
Doktorn kände sig mycket glad och lycklig vid tanken på att vi tillsammans skulle arbeta på detta underbara verk, och vi kommo överens om att börja följande morgon klockan sju. Vi skulle arbeta två timmar varje morgon och två eller tre timmar varje afton, undantagandes på lördagarna, då jag skulle vila mig. Söndagen skulle jag naturligtvis även ha ledig, och jag fann dessa villkor särdeles goda.
Sedan våra planer sålunda blivit ordnade till ömsesidig belåtenhet, förde doktorn mig in i huset för att presentera mig för mrs Strong, vilken vi träffade i doktorns nya arbetsrum, där hon dammade hans böcker, en frihet, vilken han aldrig tillät någon annan att taga sig med dessa heliga favoriter.
De hade för min skull väntat med frukosten, och vi satte oss nu till bords, men hade icke suttit länge förrän jag av mrs Strongs ansikte kunde se att någon kom, innan jag ännu hörde något ljud. En herre kom ridande in genom grinden, ledde med tygeln kring armen sin häst in på den lilla gården, som om han varit fullkom-
