― 155 ―
ten, berättade doktorn för mig, emedan aftonen hade varit så vacker. Jag undrade sedan, om hon skulle ha gått, ifall Agnes icke hade varit i staden, och huruvida Agnes även på henne utövade något gott inflytande.
Hon såg icke vidare lycklig ut, tänkte jag, men det var ett gott ansikte eller också ett mycket falskt ansikte. Jag kastade ofta en blick på det, ty hon satt hela tiden vid fönstret, medan vi arbetade, och tillagade vår frukost, vilken vi förtärde bitvis, mellan det vi arbetade. Då jag gick, klockan nio, lade hor sig på knä framför doktorn och hjälpte honom på med hans skor och damasker. Några gröna blad, som hängde framför fönstret i det låga rummet, spredo en mild skugga över hennes ansikte, och på hela vägen till Doctors’ Commons tänkte jag på den där aftonen, då jag hade sett det stirra på honom medan han läste.
Jag var nu ganska mycket upptagen och var uppe klockan fem på morgonen och kom hem klockan nio eller tio på aftonen, men jag kände en obeskrivlig tillfredsställelse över att jag hade så mycket att göra och gick aldrig långsamt under vilka förhållanden som helst samt kände med livlig hänförelse, att ju mera jag tröttade och ansträngde mig, desto mera gjorde jag för att förtjäna Dora. Jag hade ännu icke meddelat Dora min förändrade ställning, eftersom hon om några få dagar skulle komma på besök till miss Mills och jag till dess ville uppskjuta med att meddela henne vad jag hade att berätta, varför jag också i mina brev (alla våra meddelanden blevo i hemlighet besörjda genom miss Mills) endast hade underrättat henne om att jag hade en hel hop nyheter att meddela henne. Under tiden satte jag mig på förknappning i fråga om björnisterpomada, avstod heit och hållet från parfymerad tvål och eau de lavande och sålde med ofantlig förlust tre västar, vilka voro alltför granna för min nuvarande allvarliga bana.
Icke nöjd med alla dessa ansträngningar, utan brinnande av otålighet efter att uträtta ännu mera, gick jag för att besöka Traddles, som nu bodde inåt gården i ett hus vid Castle Street i Holborn. Mr Dick, som redan
