― 168 ―
och en halv pence, och jag känner mig lycklig över att sålunda ha återvunnit min moraliska värdighet och över att jag åter kan gå upprätt vid sidan av min nästa.»
Efter denna inledning, som i hög grad rörde honom, räckte mr Micawber Traddles sin förskrivning och sade, att han önskade honom lycka och framgång i alla hans levnadsförhållanden. Jag är övertygad, icke blott om att detta för mr Micawber var fullkomligt detsamma som att ha betalt pengarna, utan även, att Traddles själv knappast insåg skillnaden innan han hade fått tid på sig att tänka på saken.
Mr Micawber gick på grund av denna sin dygdiga handling så upprätt vid sidan av sin nästa, att hans bröst såg dubbelt så brett ut som annars, då han lyste oss utför trappan. Vi skildes åt med mycken hjärtlighet å ömse sidor, och då jag hade följt Traddles till hans port, kom jag bland andra underliga och motsägande ting jag funderade över att tänka på att jag, hur föga nogräknad mr Micawber än var, sannolikt hade något medlidsamt minne av min belägenhet som gosse, då jag bodde hos honom, att tacka för att han aldrig hade bett att få låna pengar av mig. Jag skulle ganska säkert saknat det moraliska modet att neka honom det, och jag hyser intet tvivel om att han — vare detta sagt till hans beröm — visste detta lika väl som jag själv.
