Sida:David Copperfield del II 1923.djvu/173

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

TIONDE KAPITLET.
Litet kallt vatten.

Mitt nya levnadssätt hade räckt mer än en vecka och jag var orubbligare än någonsin i dessa förfärligt praktiska beslut, vilka jag kände att det kritiska läget fordrade. Jag fortfor att arbeta utomordentligt fort och att hysa en allmän föreställning om att jag förkovrade mig. Jag gjorde mig det till en regel att utkräva så mycket som möjligt av mig själv i allt varåt jag ägnade mina krafter. Jag gjorde mig själv till ett fullkomligt offer; ja, jag beslöt mig till hälften för att sätta mig på vegetabilisk kost, med en dunkel föreställning om att jag skulle hembära Dora ett offer genom att sålunda förvandla mig till ett gräsätande djur.

Lilla Dora var ännu alltjämt okunnig om min förtvivlade karaktärsstyrka, med undantag av att hon i mina brev hade fått en eller annan otydlig vink därom. Men en ny lördag kom, och på denna lördagsafton var hon hos miss Mills; och då mr Mills hade begivit sig till en whistklubb, vilket telegraferades till mig nere på gatan, medelst en fågelbur i det mellersta salongsfönstret, skulle jag gå dit för att dricka te.

Vid denna tid hade vi kommit oss fullt i ordning vid Buckingham Street, där mr Dick i ett fullkomligt lycksalighetstillstånd fortfor med sin renskrivning. Min tant hade vunnit en avgjord seger över mrs Crupp genom att giva henne full likvid, kasta det första vattenämbar, hon satte i trappan, ut genom fönstret samt i egen person upp och ned för trappan eskortera en extra medhjälperska, som hon hade förskaffat sig från den yttre världen. Dessa kraftiga åtgärder injagade en sådan skräck i mrs Crupps bröst, att hon drog sig undan i sitt