― 197 ―
toret. Han och Tiffey stängde sig inne för några ögonblick, och därefter tittade Tiffey ut genom dörren och vinkade åt mig.
»Mr Tiffey och jag, mr Copperfield», sade mr Jorkins, »hålla på att undersöka den avlidnes pulpet, lådor och andra gömmor för att försegla hans enskilda papper och se efter om det möjligen finns något testamente, men av ett sådant finns ingenstans något spår. Kanske ni skulle vilja vara god och hjälpa oss.»
Jag hade med häftig oro längtat efter att få reda på de omständigheter, i vilka min Dora skulle bliva försatt, såsom t. ex. vilka som skulle bli hennes förmyndare och dylikt, och detta anbud tycktes böra kunna leda mig på spåren. Vi började genast att leta, i det mr Jorkins öppnade lådorna och pulpeterna, och vi alla tre togo fram papperen ur dem. De till kontoret hörande papperen lade vi på den ena, och de enskilda papperen, som just icke voro så synnerligen talrika, på den andra sidan. Vi voro mycket allvarliga, och då vi träffade på ett sigill, en blyertspenna, en ring eller något annat litet föremål, som stod i något personligt samband med honom, talade vi mycket sakta.
Sedan vi hade förseglat åtskilliga packor och medan vi ännu ordnade återstoden av de dammiga papperen, begagnade mr Jorkins samma ord om sin avlidne kompanjon, som denne för kort tid sedan hade använt om honom, i det han sade:
»Det var mycket svårt att få mr Spenlow från den gamla, banade vägen. Ni vet hurudan han var. Jag skulle nästan tro att han inte gjort något testamente.»
»Jo, jag vet att han gjort det», sade jag.
Båda upphörde med sitt arbete och sågo på mig.
»Den dag, då han senast talade med mig», fortfor jag, »meddelade han mig, att han hade gjort sitt testamente och för länge sedan ordnat sina angelägenheter.»
Mr Jorkins och gamle Tiffey skakade båda på huvudet.
»Det har inte mycket att betyda», sade Tiffey.
»Nej, sannerligen högst litet», sade mr Jorkins.
