― 286 ―
lar haft bråttom, så var det dessa. Miss Lavinia, som själv åtagit sig uppsikten över min älsklings garderob, klipper oupphörligt mönster av karduspapper och är ständigt av olika tanke med en mycket respektabel ung man med ett långt bylte och ett alumått under armen. En sömmerska, vars bröst ständigt är genomstunget med en påträdd synål, har mat och sängplats i huset och tager, så vitt jag kan se, aldrig av sig sin fingerborg, vare sig hon äter, dricker eller sover. De göra en modedocka av min älskling och skicka ständigt bud på henne för att hon skall prova något. Vi kunna icke vara lyckliga tillsammans i fem minuter på aftonen, utan att någon efterhängsen kvinnovarelse kommer och knackar på dörren och säger: »Ack, miss Dora, skulle ni vilja vara god och komma upp?»
Miss Clarissa och min tant genomströva hela London för att söka upp möbler och bohagsting åt Dora och mig att se på. Det vore vida bättre att de genast köpte sakerna ntan detta ceremoniösa påseende; ty då vi gå ut för att se på ett spiselgaler eller en skänk, får Dora sikte på ett litet kinesiskt hus åt Jip med små klockor på taket och vill hellre ha detta. Och det tager lång tid att vänja Jip vid den nya bostaden, sedan vi köpt den, ty varje gång han skall ut eller in, får han alla de små klockorna att pingla och blir fasligt rädd.
Peggotty kommer till oss för att göra nytta och griper sig genast an. Hennes fack synes bestå uti att göra allting rent om och om igen. Hon skurar allting, som kan skuras, till dess det blänker, likt hennes egen hederliga panna, av den ständiga gnidningen. Och nu är det som jag börjar se hennes ensamme broder vandra genom de mörka gatorna om aftonen och se sig omkring på de förbigåendes ansikten. Vid sådana tillfällen tilltalar jag honom aldrig. Då hans allvarliga gestalt vandrar framåt, vet jag alltför väl vad han söker och vad han fruktar.
Varför ser Traddles så viktig ut, då han denna eftermiddag hälsar på mig i Commons, där jag ännn stundom infinner mig för formens skull, då jag har tid? Min ungdoms gyllene dröm är nära att förverkligas. Jag skall
