― 292 ―
Pidgers minne sin hyllning i snyftningar; om att miss Clarissa griper till sin luktvattensflaska; om att Agnes tager Dora om hand; om att min tant söker att visa sig som ett mönster av strängt allvar, medan tårar rulla utför hennes kinder; om att lilla Dora skälver i hela kroppen och att hennes svar viskas så sakta, att de knappast höras.
En dröm om alt vi böja knä bredvid varandra; om att Dora skilver allt mindre, men alltjämt håller Agnes i hand: om att ceremonien fortgår stilla och allvarligt; om att vi, då den är förbi, allesammans betrakta varandra med ett slags aprilväder av leende och tårar; om att min lilla hustru i sakristian blir hysterisk och gråter över sin stackars pappa, sin snälla pappa.
En dröm om att hon snart blir glad igen och att vi allesammans skriva våra namn i kyrkboken; om att jag går och hämtar Peggotty uppe på läktaren, för att även hon skall skriva dit sitt, om att Peggotty omfamnar mig i en vrå och berättar mig att hon såg min egen kära mor vigas; om att allt är förbi och att vi avlägsna oss.
En dröm om att jag stolt och kär vandrar kyrkgången utför med min unga hustru vid armen, genom ett töcken av människor, bänkar, monument, dopfunter, orglar och kyrkfönster, allt återkallande halvt förbleknade minnen av kyrkan i min födelsebygd för många, många år sedan.
En dröm om att folk, i det vi gå förbi, viskar om vilket ungt par vi äro och vilken vacker liten hustru hon är. Om att vi alla äro så upprymda och språksamma i vagnen på hemvägen. Om att Sofi berättar oss, att hon, då hon hörde att Traddles, åt vilken jag hade lämnat tillståndsbeviset, blev av prästen tillfrågad därom, så när hade svimmat, emedan hon känt sig övertygad, att han hade ställt så till att han tappat det eller blivit bestulen därpå; om att Agnes skrattar muntert, och att Dora är så betagen i Agnes, att hon icke vill skilja sig från henne, utan alltjämt håller hennes hand i sin.
En dröm om att vi intaga en frukost, bestående av många kraftiga och läckra saker, både i mat och dryck,
