― 333 ―
nie», sade doktorn, »och på den kan endast följa en enda lång natt.»
»Ännu ett ord! Det var sedan min avsikt, min fasta, orubbliga avsikt att bära hela bördan av kännedomen om den persons ovärdighet, mot vilken du hade varit så god. Och hör nu mitt sista ord, dyraste och bäste bland vänner! Orsaken till den senaste förändringen hos dig, vilken jag sett med så mycken smärta och sorg och som jag än härlett från min gamla fruktan och än från förmodanden, som kommo sanningen närmare, har blivit mig klar i afton, och genom en slump har jag även erfarit omfånget av ditt ädla förtroende till mig, till och med under detta missförstånd. Jag kan inte vänta eller hoppas, att något slags kärlek och vördnad från min sida någonsin skola göra mig värdig ditt oskattbara förtroende, men med det jag nu vet kan jag höja mina ögon upp till detta kära anlete, som jag ärar som en faders, älskar som en makes och som i min barndom var mig heligt som en väns, och högtidligt försäkra, att jag aldrig, ens i mina obetydligaste tankar, förnärmat dig och aldrig vacklat i den kärlek och trohet jag är dig skyldig!»
Hon slingrade sina armar kring doktorns hals, och han lutade sitt huvud över henne, blandande sitt gråa hår med hennes mörkbruna flätor.
»O, slut dig till mitt hjärta, min make! Stöt mig aldrig ifrån dig! Tänk aldrig, tala aldrig om någon olikhet oss emellan, ty det finns ingen sådan, undantagades i alla mina många ofullkomligheter. Med varje år, som flytt, har jag insett detta allt bättre och bättre, allteftersom jag aktat dig högre och högre. O, tag mig till ditt hjärta, min make, ty min kärlek var grundad på en klippa, och den är beståndande!»
Under den tystnad, som nu följde, skred min tant högtidligt och utan ringaste brådska fram till mr Dick, slöt honom i sin famn och gav honom en smällande kyss. Och för hans anseendes skull var det lyckligt att hon så gjorde, ty jag märkte tydligt, att han just i
