ANDRA KAPITLET.
Jag besöker åter Steerforth i hans hem.
Jag nämnde på morgonen för mr Spenlow, att jag önskade mig permission för en kort tid, och som jag icke erhöll något slags avlöning och följaktligen icke kunde komma i kollision med den obeveklige Jorkins, mötte denna min anhållan icke någon svårighet. Jag begagnade detta tillfälle för att, svävande på målet och med dimma för ögonen under det jag yttrade orden, uttrycka den förhoppning, att miss Spenlow mådde väl, varpå mr Spenlow svarade, utan mera rörelse än om han hade talat om en vanlig mänsklig varelse, att han var mig mycket förbunden och att hon mådde mycket bra.
Vi inskrivna biträden, såsom varande frön till den patriciska klassen proctorer, behandlades med så mycken konsideration, att jag nästan ständigt var min egen herre. Som jag emellertid icke ville begiva mig till Highgate före klockan ett eller två på dagen och vi hade ännu ett litet exkommunikationsmål före i rätten, som kallades »Stämning av Bullock, på angivelse av Tipkins, för hans själs förbättring», tillbragte jag tillsammans med mr Spenlow ett par timmar mycket angenämt med att åhöra det. Det härledde sig av en strid mellan två kyrkvärdar, av vilka den ena var angiven för att ha skuffat den andra mot en pump, och som handtaget på denna pump gick mot ett skolhus, vilket skolhus låg invid gaveln på en kyrka, var denna knuff ett brott mot kyrkolagen. Det var ett lustigt mål och gjorde att jag, då jag satt på kuskbocken på diligensen på min väg upp till Highgate, kom att tänka på Commons och på vad mr Spenlow hade yttrat om att röra vid Commons och få landet att gå under.
